đŸ Unghundstiden â nĂ€r vĂ€rlden blir större
Share
Det hÀnder nÄgot nÀr valpen börjar bli unghund.
Plötsligt Ă€r allt som nytt igen. Doften av vĂ€rlden. Rörelsen i vinden. Ljudet av nĂ„got som kanske, möjligen, nĂ€stan skulle kunna vara spĂ€nnande. Eller kanske till och med lite lĂ€skigt.Â
Och mitt i allt detta stĂ„r vi mĂ€nniskor â med kopplet i handen och minnet av den dĂ€r valpen som brukade komma direkt nĂ€r vi ropade.
Unghundstiden Ă€r en tid av förĂ€ndring. Kroppen vĂ€xer, hormonerna vaknar och hjĂ€rnan Ă€r fullt upptagen med att upptĂ€cka vĂ€rlden. Det Ă€r lĂ€tt att kĂ€nna sig lite vilsen som hundĂ€gare â för det som fungerade förut kanske inte alls gör det lĂ€ngre.
Men just hÀr, mitt i allt det spretiga, finns en fantastisk möjlighet.
Att fördjupa relationen. Att pĂ„minna sig om att samarbete inte handlar om perfektion â utan om tillit.
NĂ€r hunden testar grĂ€nser eller verkar glömma vad âkomâ betyder, betyder det inte att allt gĂ„tt förlorat. Det betyder att den vĂ€xer. Att den lĂ€r sig vem den Ă€r, precis som vi mĂ€nniskor en gĂ„ng gjort.
Det viktigaste du kan göra under den hÀr tiden Àr att fortsÀtta vara den trygga punkten. Att andas, le lite inombords och minnas att det hÀr Àr en fas. Den gÄr över.
Jobba med korta, positiva stunder. Lek, samarbeta, belöna nyfikenhet. LĂ„t hunden utforska vĂ€rlden â men alltid med kĂ€nslan av att den kan Ă„tervĂ€nda till dig.
För unghundstiden Àr inte ett problem som ska lösas.
Det Àr en tid att vÀxa tillsammans.